Visar inlägg med etikett think thank you. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett think thank you. Visa alla inlägg

söndag 28 april 2013

RIddle me /A Poem a Day/ the 28th of April 2013























collage: Lisbeth Nordin


Riddle me
Riddle me
Knight of the unknown heights
Ride through my forest in fading twilight
Forgotten, forgiven, but never forbidden
Riddle me, riddle me
Riding knight
through the blackening forest 
in the sleeping night
forget me, forgive me but never forbid me
to riddle me, ride me through the forest in fading twilight.


segja mér gátu
segja mér gátu
Knight frá óþekktum hæðum
Útreiðar í gegnum skóg í fading sólsetur
Gleymt, fyrirgefið, en aldrei bannað
segðu mér, segðu mér gátu þína
Riding riddari
gegnum svartan skóginum svefn nóttina

gissa min
gissa min gåta
ridande ryttare riddare
av gåtfulla gränslösa vidder
ridande ryttare räddare
i gråvättars skymningsgrå skog
glömd, försvunnen, förrunnen
säg mig din, säg mig din gåta
ryttare riddare ridande
i skymningsmörk sovande skog

Lisbeth Nordin poem

torsdag 7 februari 2013

Om att skriva / On writing



Stephen King skriver att skrivbordet ska stå mitt i rummet och då menar han antagligen mitt i livet, men han betonar också hur viktigt det är att stänga dörren om sitt skrivande,
Det har jag ju aldrig gjort, stängt dörren, men kanske öronen, kopplat bort så gott det går det där som hela tiden händer runt omkring. Kanske borde jag köpa lurar, hörlurar alltså.
Men det är förstås också det att skrivandet inte är mitt arbete, det är den tid jag stjäl här och var, små bitar av det lapptäcke som blir till vardagar, veckor och år.
Så klart har han rätt, King alltså. Att det vore bättre att skriva oavbrutet och i ett flöde utan att göra avbrott för att gå till ett annat arbete. Plötsligt har man tappat tråden, börjar upprepa eller glömma bort. Därför hade jag tänkt skriva kort, så att jag hade hela historien i mitt huvud. Men så blev det inte historierna skriver sig själv och karaktärerna vill ha utrymme.
Skrivbordet, tja, det flyttar runt, skrivbordet är väl för det mesta min dator, ibland finns den i sängen, men just nu i soffan, för det mesta på ett blått databord från Ikea. Det är alldeles för litet, men ändå har det som fördel att det då får plats och dessutom har det ett utdragbart bord för ritbrädan och för tangentbordet.
Olika tider, olika platser
Vera Nilsson, som blev en av Sveriges framstående konstnärer målade i köket och hon målade barnen, de var ju de som fanns omkring henne. Gräv där du står. Man tager vad man haver som Kajsa Warg kanske inte sa, men en tanke som präglat Sverige inte bara när det gäller kokkonst. 





On writing
Stephen King writes that your writing desk should stand in the middle of the room and I think he maybe meant in the middle of your life, but he also stresses how important it is to close the door on your writing,
I've never done that, closed the door, but maybe the ears, to disconnect as much as possible from the things which are constantly happening around me. Maybe I should buy headphones, headphones, that is.
But it is of course also the thing that writing is not my job, that's the time I steal here and there, small pieces of the patchwork that turns into days, weeks and years.
Of course he is right, he is. It would be better to write incessantly and in a flow without interruption caused by going to another job. Suddenly I have lost the thread, begin repeating or forgetting. Therefore, I had intended to write a short story, so I could easily keep the whole fiction in my head. But the story decided else and the characters wanted space.
My writing desk, well, it moves around, the desk is well most of the time my computer, sometimes in the bed, but right now on the couch, mostly on a blue computer desk from Ikea. It is far too small, yet it has the advantage to fit in at a small place and in addition it has an extendable table for Bamboo drawing pad and an extra keyboard.
Different times, different places:
Vera Nilsson, who became one of Sweden's leading artists paintedher works in the kitchen and she painted her children, they were the ones who were around. Dig where you stand. 
"You take what you have got",  maybe Kajsa Warg never wrote in her famous cooking book, but a quote and a thought that characterized Sweden not only in terms of cuisine.
Or as Inki, my painting teacher said; “you can never blame it on lack of materials, there are always materials around”.

torsdag 10 maj 2012


När jag målar grönt,
så är det inte gräs
när jag målar blått,
så är det inte himmel.

Henri Matisse

Men det här är inte en Matisse,
det är en Nordin

 When I put green,
it is not grass
when I put blue,
it is not the sky.

Henri Matisse

But this is not Matisse,
this is Nordin.





















söndag 6 maj 2012

Magical reading 2 och magiska texter 2




Just nu läser jag Cornelia Funke "Bläckhjärta" och jag älskar den.

"Om du tar med en bok på en resa" , hade Mo sagt när han hade lagt ner den i första lådan, "så händer något märkvärdigt: boken börjar samla dina minnen. Du behöver bara slå upp den sen och så är du åter på platsen där du läste den. Redan med de första orden kommer alltihop tillbaka: bilderna, lukterna, glassen som du åt när du läste... Tro mig böcker är som flugpapper. Minnen fastnar ingenstans så bra som på boksidor."

I am reading Cornelia Funke " Inkheart " and I love it.

"If you take a book with you on a journey" Mo had said when he put the first ones in her box, "an odd thing happens: The book begins collecting your memories. And forever after you have only to open that book to be back where you first read it. It will all come into your mind with the very first words: the sights you saw in that place, what it smelled like, the ice cream you ate while you were reading it...yes, books are like flypaper -- memories cling to the printed page better than anything else."





torsdag 12 april 2012

Jabberwocky


En slidig ödling borvlad
I bryningen på solvis ples
Och lumpingen var brynklig och
den villa gnutten fnes.

Jabberwocky ur Alice i Spegellandet
Översättning av Gösta Knutsson


`Twas brillig, and the slithy toves
Did gyre and gimble in the wabe:
All mimsy were the borogoves,
And the mome raths outgrabe.
"Beware the Jabberwock, my son!
The jaws that bite, the claws that catch!
Beware the Jubjub bird, and shun
The frumious Bandersnatch!"

He took his vorpal sword in hand:
Long time the manxome foe he sought --
So rested he by the Tumtum tree,
And stood awhile in thought.

And, as in uffish thought he stood,
The Jabberwock, with eyes of flame,
Came whiffling through the tulgey wood,
And burbled as it came!

One, two! One, two! And through and through
The vorpal blade went snicker-snack!
He left it dead, and with its head
He went galumphing back.

"And, has thou slain the Jabberwock?
Come to my arms, my beamish boy!
O frabjous day! Callooh! Callay!'
He chortled in his joy.

`Twas brillig, and the slithy toves
Did gyre and gimble in the wabe;
All mimsy were the borogoves,
And the mome raths outgrabe.

Lewis Carrol; Alice in the Mirrorland





söndag 18 december 2011



Kunskapens kärna är att äga den
och använda den
Konfucius

onsdag 14 december 2011

tomas tranströmmer, nobelpristagare i litteratur 2011

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda ” (1989)

























Romanesque Arches
(translated by Robin Fulton)
Inside the huge romanesque church the tourists jostled in the half darkness.
Vault gaped behind vault, no complete view.
A few candle-flames flickered.
An angel with no face embraced me
and whispered through my whole body:
“Don’t be ashamed of being human, be proud!
Inside you vault opens behind vault endlessly.
You will never be complete, that’s how it’s meant to be.”
Blind with tears
I was pushed out on the sun-seething piazza
together with Mr. and Mrs. Jones, Herr Tanaka and Signora Sabatini
and inside them all vault opened behind vault endlessly.

torsdag 2 juni 2011

reading, writing, remembering, thinking


About
reading, writing, shaping, making, dreaming, thinking, remembering, telling, sharing
to be intertextuell: to tell and tell again, to  depict and depict again, to investigate and to be investigated and investigated again through your own mind and senses
Everything has already been told, but has to,
will be,
wants to be told again
In order to be incorporated, be owned and  be told by the individuals as well as by all of us and kept in our memories
So how to begin
To continue, keep in mind and memory
And to end.
The beginning will catch you and throw you in,
the middle will  keep you or bore you out
The end will throw  you out or throw you in again.

Om att skriva, läsa, skapa, göra, drömma, minnas, berätta och att dela.
den intertextuella medvetenheten: 
 Allt har redan blivit berättat, men måste



och kommer att
vill bli berättat om igen.
Så hur börjar man
Hur fortsätter man, håller kvar i minne och sinne,
Och hur slutar man.
Början kommer fånga och kasta in dig,
Mitten kommer att behålla eller tråka ut dig,
Slutet kommer kasta ut dig
Eller kasta in dig igen.


torsdag 31 mars 2011

Those who are in love with learning are in love with life.
Charles Handy

onsdag 5 januari 2011

Om att göra är ett sätt att minnas och att finnas. Making is a way to remember


 
What I give I keep, what I keep I loose


Fler frågor än svar


På tv diskuterar man om Barn överhuvudtaget längre behöver lära sig att skriva för hand,
alltså med en penna, forma bokstäver med sina egna händer på ett papper.
Jag tänker på:
Den meditativa känslan att låta hand och hjärna följa formen,
låta den vindla och bli betydelsebärande.
Om förbindelsen mellan tanke och skrivet ord blir kortast till tangenten
eller till handens formande av den enskilda bokstaven
Och inte bara den kortaste vägen utan också processen;
från tanke till ordet på pappret eller dataskärmen,
pergamentet eller toalettpappret eller stenväggen.
När blir ett hjälpmedel handikappande och när blir det din hjälpande hand?


Jag är inte teknikfientlig.
Om att göra är ett sätt att minnas och att finnas.
To do is to be and to remember.
Making is a way to remember.
Att den som minns genom handen och ögats samarbete
kommer få svårt att minnas och urskilja tecknet
om de inte själva får forma, iaktta och efterlikna.
Den fågel jag kan beskriva och minnas från skolans biologilektioner
är den grönandshanne jag själv tecknade och minutiöst färglade.


Om en generation som aldrig får ett handskrivet kärleksbrev
Om att inte i smyg kunna skicka lappar
Om barnet som snart och nyfiket börjar forma
bokstäverna i sitt namn utan att någon bett därom.
Twitter kan man jämföra med runhuggarens kortfattade språk,
där varje bokstav får ta sin tid, där varje ord är betydelsebärande.
Tänk hur du sitter där och slår in bokstav efter bokstav
hur du håller tanken levande genom varje hugg i stenen.
Man kan fråga sig hur Solzhenitzyn klarat att smuggla ut sina dokument
utan att själv kunna skriva med sin hand?
Hur alla utan dator ska kunna få formulera sig?
Hur Robinson ska klara sig på sin öde ö?
För som Bibeln säger: och ordet blev till bröd!
Om strömkällan till den digitala världen är evig och allestädes närvarande?
Och frågan måste vi välja?
Och måste vi välja bort åt barnen?
Om man överhuvudtaget behöver lära sig sjunga
när det finns andra som gör det så mycket bättre,
när det redan finns en digital sång?
Behöver vi verkligen dansa med våra egna fysiska fötter,
sjunga med vår egen röst, se med våra egna ögon?
Behöver verkligen snickaren ta fram den urgamla hammaren?
Och varför finns det fortfarande cyklar?
Ja, varför går fortfarande människor med sina egna fötter?
Alienationen, främlingskapet inför det som min hand inte lägre får göra eller vidröra,
det min kropp inte längre får känna och utföra.
Vem får makten?
Vem ger vi makten?
Vem förlorar makten över sitt eget liv och sina tankar?
Vad är det skrivna ordets betydelse?
Att skriva eller inte skriva?
Varför köper vi fortfarande gåspennor?
Kan man inkorporera nya tekniker utan att nödvändigtvis förkasta andra?
Varför finns fortfarande hantverket kvar när vi har maskiner?
Var finns renässansmänniskans omfamnande
av många discipliners bidrag till det totala?
På konstskolan är grundkursen med de många kurserna
 i olika hantverkstekniker den mest fruktbara och populära.
Varför inte få lära sig många verktyg för att sen få välja själv
 och sedan kombinera i nya spännande kombinationer?
Ge mig många verktyg inklusive den digitala,
låt mig behålla hela min kropps alla möjligheter i den nya sköna världen


Och glöm inte den drivkraft som finns i lust och fägring stor.


To write or not to write?
To tell or to be told.
and why are people still buying goosepens?









 

söndag 12 september 2010

Liljevalchs utställning
ALF HOLMS SAMLING
får mig att
LÄNGTA HEM TILL MÅLERIET
i bildlig och fysisk mening
Där ser man
Ebba Hammarsköld kolorist, som är monumental i det lilla formatet
Olle Nyman...
Alf Lindberg verkar i första påseendet tråkig
han förvirrar och förirrar sig
men hittar hem i de gröna trädgårdsmöblerna
som visar sig vara blå!
och plötsligt låter han hela trädgården explodera i ett vulkanutbrott av färg
sen blir han plötsligt oemotståndlig i pärlemor, det vilda blir till poesi i pärlemor