Visar inlägg med etikett poetry. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett poetry. Visa alla inlägg

onsdag 1 maj 2013

Farwell /A Poem a Day/ 30th of April 2013


Alas
Farwell
I leave although I stay
I stay although I go away
Alas
Goodbye
Farwell

Lisbeth Nordin poem

måndag 29 april 2013

Time / A poem a day/ 29th of April 2013


Time
I run with bare feet over the rag rug
The rag rug runs over the old worn wooden floor
where you ran before me on your naked feet
but the carpet is still growing out from the loom of wood.
Constantly the shuttle is running to and fro between the warp threads.
I hear the beat of the boom and the pedals gear.
But I do not see you.
You that weaves.

Tiden
Jag springer med bara fötter
 över trasmattan som löper på det gamla slitna trägolvet
där sprang du före mig på nakna fötter
men  mattan växer ännu ut ur vävstolen av trä.
Ständigt ränner skytteln mellan varpens trådar.
Jag hör hur bommen slår och hur tramporna växlar skälet.
Men jag ser dig inte.
Du som väver.

tími
Ég hlaupa með berum fótum yfir
rag gólfmotta sem keyrir á gamla slitinn tré hæð
þar sem þú hleypur á undan mér á berum fótum
en teppi vex enn út loom úr tré.
Allan tímann í gangi um rútuferðir milli undið þræði.
Ég heyri uppsveiflu högg og hvernig pedali gír ástæðan.
En ég sé þig ekki.
Þú vefnaður.

Lisbeth Nordin /poem

söndag 28 april 2013

RIddle me /A Poem a Day/ the 28th of April 2013























collage: Lisbeth Nordin


Riddle me
Riddle me
Knight of the unknown heights
Ride through my forest in fading twilight
Forgotten, forgiven, but never forbidden
Riddle me, riddle me
Riding knight
through the blackening forest 
in the sleeping night
forget me, forgive me but never forbid me
to riddle me, ride me through the forest in fading twilight.


segja mér gátu
segja mér gátu
Knight frá óþekktum hæðum
Útreiðar í gegnum skóg í fading sólsetur
Gleymt, fyrirgefið, en aldrei bannað
segðu mér, segðu mér gátu þína
Riding riddari
gegnum svartan skóginum svefn nóttina

gissa min
gissa min gåta
ridande ryttare riddare
av gåtfulla gränslösa vidder
ridande ryttare räddare
i gråvättars skymningsgrå skog
glömd, försvunnen, förrunnen
säg mig din, säg mig din gåta
ryttare riddare ridande
i skymningsmörk sovande skog

Lisbeth Nordin poem

lördag 27 april 2013

A Poem a day/ the 27th of April 2013



Black me, black me, beauty blessed
Beam me, beam me, blossom blunt
Bear me, bear me, and break that broken brittle badge
Bees are buzzing me, bless and buzz me brave and bold
Thy bareheaded queens behold.
Blackness me, darkness me, blessed beauty of the beast
Shine me, shine me, thy flowering birds and beaks
Carry me, carry me, and break that broken fragile shield
Buzz me bee, bless me and swarm me brave and bold
Let your bare-headed bridal queens be amazed.

Svärta mig, svärta mig, välsignade vackerhet
gläns mig, gläns mig, blommande brokiga blad
Bär mig, bär mig och bryt den brutna sköra skölden
Bi surra mig, välsigna mig och svärma mig modig och djärv
Låt dina barhuvade drottningar häpna.

Svartur mér, svartur mig, fegurð blessuð
Geisla mig, geisla mig, blóma barefli
Bera mig, bera mig og brjóta þessi brotinn brothætt skjöldur
Býflugur eru buzzing mig, blessa og munnmæli mig hugrakkur og djarfur
Thy bareheaded drottningarnar sjá.


No, this poem is not meant to be clear to read like icy water, it´s more like nonsens, playing with words and the meaning of the word,  The translation into icelandic may be wrong, (you may correct me) but the language is so poetic in every word, so maybe we can amnage anyway.

fredag 26 april 2013

A Poem a Day in April/ the 26th of April 2013




NAPOWRIM0  ask you and me to write a poem a day. This is my contribution:


Today
Blue is running across the sky and swallows the gray.
Green crawls out of the ground and eat the dead colors up.
The very small one fetches the sun 
and throw the rain away to the place where the flowers are crying.
On another day.





Idag
Blå springer över himlen och sväljer det grå.
Grönt kryper upp ur marken och äter upp de förmultnades färger.
Den lilla hämtar solen
 och kastar bort regnet till den plats där blommorna gråter.
Till en annan dag.

I dag
Blue gangi yfir himininn og gleypir það grár.
Grænn skríður upp úr jörðinni og borða upp förmultnades litum.
Þessi litla ná í sólina 
og henda rigningu til þess staðar þar sem blóm eru að gráta.
Á öðrum degi.


torsdag 12 april 2012

Jabberwocky


En slidig ödling borvlad
I bryningen på solvis ples
Och lumpingen var brynklig och
den villa gnutten fnes.

Jabberwocky ur Alice i Spegellandet
Översättning av Gösta Knutsson


`Twas brillig, and the slithy toves
Did gyre and gimble in the wabe:
All mimsy were the borogoves,
And the mome raths outgrabe.
"Beware the Jabberwock, my son!
The jaws that bite, the claws that catch!
Beware the Jubjub bird, and shun
The frumious Bandersnatch!"

He took his vorpal sword in hand:
Long time the manxome foe he sought --
So rested he by the Tumtum tree,
And stood awhile in thought.

And, as in uffish thought he stood,
The Jabberwock, with eyes of flame,
Came whiffling through the tulgey wood,
And burbled as it came!

One, two! One, two! And through and through
The vorpal blade went snicker-snack!
He left it dead, and with its head
He went galumphing back.

"And, has thou slain the Jabberwock?
Come to my arms, my beamish boy!
O frabjous day! Callooh! Callay!'
He chortled in his joy.

`Twas brillig, and the slithy toves
Did gyre and gimble in the wabe;
All mimsy were the borogoves,
And the mome raths outgrabe.

Lewis Carrol; Alice in the Mirrorland





onsdag 14 december 2011

tomas tranströmmer, nobelpristagare i litteratur 2011

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda ” (1989)

























Romanesque Arches
(translated by Robin Fulton)
Inside the huge romanesque church the tourists jostled in the half darkness.
Vault gaped behind vault, no complete view.
A few candle-flames flickered.
An angel with no face embraced me
and whispered through my whole body:
“Don’t be ashamed of being human, be proud!
Inside you vault opens behind vault endlessly.
You will never be complete, that’s how it’s meant to be.”
Blind with tears
I was pushed out on the sun-seething piazza
together with Mr. and Mrs. Jones, Herr Tanaka and Signora Sabatini
and inside them all vault opened behind vault endlessly.