Visar inlägg med etikett foto Lisbeth Nordin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett foto Lisbeth Nordin. Visa alla inlägg

fredag 23 augusti 2013

orange my dear! orange , kära du!


Orange! Vad signalerar den färgen? Nyttig betakaroten kanske. Orange är särskilt vacker bredvid den gröna färgen på Isaac Grunewalds målningar. Det är faktiskt den orange färgen som får den gröna att skimra och lysa. När Isaac var på det humöret så lade han den gröna ovanpå den orange eller tvärtom. Och nej, jag kan inte hitta det tysk y-et på tangentbordet, så därför är hans efternamn felstavat. Morötterna från mammas trädgårdsland ligger på mammas orange bricka. De är små och knapriga och låter på ett särskilt sätt när man klyver dem med tänderna. Brickan är från det färgdjärva 70-talet.
Är det dags att ta fram den orange igen och låta den knocka vår pastellfärgade omgivning?


Orange! What does this color signal? Useful carotene maybe. Orange is particularly beautiful next to the green color of Isaac Grunevalds paintings. It is actually the orange color that gets the green to shimmer and shine and when Isaac was in that mood  he painted the green on top of the orange, or vice versa.

The carrotss of my mother's vegetable garden on her orange tray. They are small and crunchy and they sound in a particular way, when I split them between my teeth. The tray is from the color bold 70s.

Is it time to bring out the orange again and let it knock our subtle pastel surroundings?

Isaacs självporträtt/ self portrait by Isaac Grunewald

måndag 29 april 2013

Time / A poem a day/ 29th of April 2013


Time
I run with bare feet over the rag rug
The rag rug runs over the old worn wooden floor
where you ran before me on your naked feet
but the carpet is still growing out from the loom of wood.
Constantly the shuttle is running to and fro between the warp threads.
I hear the beat of the boom and the pedals gear.
But I do not see you.
You that weaves.

Tiden
Jag springer med bara fötter
 över trasmattan som löper på det gamla slitna trägolvet
där sprang du före mig på nakna fötter
men  mattan växer ännu ut ur vävstolen av trä.
Ständigt ränner skytteln mellan varpens trådar.
Jag hör hur bommen slår och hur tramporna växlar skälet.
Men jag ser dig inte.
Du som väver.

tími
Ég hlaupa með berum fótum yfir
rag gólfmotta sem keyrir á gamla slitinn tré hæð
þar sem þú hleypur á undan mér á berum fótum
en teppi vex enn út loom úr tré.
Allan tímann í gangi um rútuferðir milli undið þræði.
Ég heyri uppsveiflu högg og hvernig pedali gír ástæðan.
En ég sé þig ekki.
Þú vefnaður.

Lisbeth Nordin /poem

söndag 28 april 2013

RIddle me /A Poem a Day/ the 28th of April 2013























collage: Lisbeth Nordin


Riddle me
Riddle me
Knight of the unknown heights
Ride through my forest in fading twilight
Forgotten, forgiven, but never forbidden
Riddle me, riddle me
Riding knight
through the blackening forest 
in the sleeping night
forget me, forgive me but never forbid me
to riddle me, ride me through the forest in fading twilight.


segja mér gátu
segja mér gátu
Knight frá óþekktum hæðum
Útreiðar í gegnum skóg í fading sólsetur
Gleymt, fyrirgefið, en aldrei bannað
segðu mér, segðu mér gátu þína
Riding riddari
gegnum svartan skóginum svefn nóttina

gissa min
gissa min gåta
ridande ryttare riddare
av gåtfulla gränslösa vidder
ridande ryttare räddare
i gråvättars skymningsgrå skog
glömd, försvunnen, förrunnen
säg mig din, säg mig din gåta
ryttare riddare ridande
i skymningsmörk sovande skog

Lisbeth Nordin poem

onsdag 3 april 2013

reading, writing, thinking, läsa,skriva, tänka




At my mobile writing table...
Easter time at my childhood home in the garden still snowy white I finally found the time to look at my manuschript.
Time to read from the first beginning to the last letter in the story that has accompnied me for the last year.
But oh no, I don´t want to say goodbye to Laura and her friends.   Although the first story is not yet clear like mountain water I have started on the the new beginning in a new adventure for my heroine young Laura....

Vid mitt vandrande skrivbord
det är påsk i mitt barndomshem och trädgården är fortfarande vit av snö
då jag äntligen får tid att läsa mitt manus från den första början till den sista bokstaven, det här manuset och dess karaktärer som följt mig det senaste året.
Men inte vill jag säja adjö redan till Laura och hennes vänner.  Fastän den första historien inte ännu är så klar som fjällvatten, så har jag börjat med en ny början på ett nytt äventyr för min unga hjältinna Laura...

À mon bureau de travail mobile ...
Le temps de Pâques à ma maison d'enfance dans le jardin encore enneigé blanc je trouve le temps de regarder mon manuschript.
Le temps de lire à partir du début de la première à la dernière lettre de l'histoire qui m'a accompnied pour la dernière année.
Mais oh non, je ne veux pas dire au revoir à Laura et ses amis. Bien que la première histoire n'est pas encore clair comme de l'eau de montagne, j'ai commencé sur le début de la nouvelle dans une nouvelle aventure pour mon jeune héroïne Laura ....

torsdag 7 februari 2013

Om att skriva / On writing



Stephen King skriver att skrivbordet ska stå mitt i rummet och då menar han antagligen mitt i livet, men han betonar också hur viktigt det är att stänga dörren om sitt skrivande,
Det har jag ju aldrig gjort, stängt dörren, men kanske öronen, kopplat bort så gott det går det där som hela tiden händer runt omkring. Kanske borde jag köpa lurar, hörlurar alltså.
Men det är förstås också det att skrivandet inte är mitt arbete, det är den tid jag stjäl här och var, små bitar av det lapptäcke som blir till vardagar, veckor och år.
Så klart har han rätt, King alltså. Att det vore bättre att skriva oavbrutet och i ett flöde utan att göra avbrott för att gå till ett annat arbete. Plötsligt har man tappat tråden, börjar upprepa eller glömma bort. Därför hade jag tänkt skriva kort, så att jag hade hela historien i mitt huvud. Men så blev det inte historierna skriver sig själv och karaktärerna vill ha utrymme.
Skrivbordet, tja, det flyttar runt, skrivbordet är väl för det mesta min dator, ibland finns den i sängen, men just nu i soffan, för det mesta på ett blått databord från Ikea. Det är alldeles för litet, men ändå har det som fördel att det då får plats och dessutom har det ett utdragbart bord för ritbrädan och för tangentbordet.
Olika tider, olika platser
Vera Nilsson, som blev en av Sveriges framstående konstnärer målade i köket och hon målade barnen, de var ju de som fanns omkring henne. Gräv där du står. Man tager vad man haver som Kajsa Warg kanske inte sa, men en tanke som präglat Sverige inte bara när det gäller kokkonst. 





On writing
Stephen King writes that your writing desk should stand in the middle of the room and I think he maybe meant in the middle of your life, but he also stresses how important it is to close the door on your writing,
I've never done that, closed the door, but maybe the ears, to disconnect as much as possible from the things which are constantly happening around me. Maybe I should buy headphones, headphones, that is.
But it is of course also the thing that writing is not my job, that's the time I steal here and there, small pieces of the patchwork that turns into days, weeks and years.
Of course he is right, he is. It would be better to write incessantly and in a flow without interruption caused by going to another job. Suddenly I have lost the thread, begin repeating or forgetting. Therefore, I had intended to write a short story, so I could easily keep the whole fiction in my head. But the story decided else and the characters wanted space.
My writing desk, well, it moves around, the desk is well most of the time my computer, sometimes in the bed, but right now on the couch, mostly on a blue computer desk from Ikea. It is far too small, yet it has the advantage to fit in at a small place and in addition it has an extendable table for Bamboo drawing pad and an extra keyboard.
Different times, different places:
Vera Nilsson, who became one of Sweden's leading artists paintedher works in the kitchen and she painted her children, they were the ones who were around. Dig where you stand. 
"You take what you have got",  maybe Kajsa Warg never wrote in her famous cooking book, but a quote and a thought that characterized Sweden not only in terms of cuisine.
Or as Inki, my painting teacher said; “you can never blame it on lack of materials, there are always materials around”.

fredag 14 december 2012

winterland, snowland, wonderland

Through the park in the morning

better use the skies

and home again.
And, yes, I love it.



söndag 24 juni 2012

unexpected work of art

Beware you´ll find it everywhere
the unexpected beauty of an forgotten work of art.