Time
I run with
bare feet over the rag rug
The rag rug
runs over the old worn wooden floor
where you
ran before me on your naked feet
but the
carpet is still growing out from the loom of wood.
Constantly the shuttle is running to and fro between the warp threads.
I hear the beat
of the boom and the pedals gear.
But I do
not see you.
You that
weaves.
Tiden
Jag springer med bara fötter
över trasmattan som
löper på det gamla slitna trägolvet
där sprang du före mig på nakna fötter
men mattan växer ännu
ut ur vävstolen av trä.
Ständigt ränner skytteln mellan varpens trådar.
Jag hör hur bommen slår och hur tramporna växlar skälet.
Men jag ser dig inte.
Du som väver.
tími
Ég hlaupa með berum fótum yfir
rag gólfmotta sem keyrir á gamla slitinn tré hæð
þar sem þú hleypur á undan mér á berum fótum
en teppi vex enn út loom úr tré.
Allan tímann í gangi um rútuferðir milli undið þræði.
Ég heyri uppsveiflu högg og hvernig pedali gír ástæðan.
En ég sé þig ekki.
Þú
vefnaður.
Lisbeth Nordin /poem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar