onsdag 22 december 2010
måndag 20 december 2010
söndag 12 december 2010
winterwood vinter i parken
The winter has come to stay but the white winterqueen is hiding I can only hear her footsteps as the ice is breaking under her shoes or was it her giggeling laughter ? Vintern har stannat men den vita drottningen dröjer jag hör hur isen brister med ett sprött ljud under hennes vita stövlar eller var det hennes skratt som fick som fick snön att gnistra? |
tisdag 7 december 2010
sit down, sitt ner
sit down and talk to me while waiting for the white winterqueen to arrive sitt ner och tala med mig medans vi vänter på att den vita vinterdrottningen ska komma |
torsdag 2 december 2010
vit white
a winterevening in Sweden, cold , white, beautiful and magical vinterkväll i Sverige: kall, vacker, vit och magisk |
torsdag 18 november 2010
Poesin går på gatan!
La poesiá es algo que anda por la calle.
Poetry is something that walks down the street
Frederico Garcia Lorca
tisdag 16 november 2010
for you, for you my tigerheart
lördag 13 november 2010
Lika omärkligt som tomten följer med på flaket hem till gården,lika omärkligt ska värdegrunden glida in i elevernas sinne.
Sven-Eric Liedman
torsdag 11 november 2010
Its loveliness increases;
it will never pass into nothingness.
but still will keep a bower quiet for us,
and a sleep full of sweet dreams,
and health, and quiet breathing.
and a sleep full of sweet dreams,
and health, and quiet breathing.
John Keats, Endymion (1818)
onsdag 10 november 2010
eating the frog/ käka grodor
söndag 7 november 2010
onsdag 3 november 2010
moderna2010 en orättvis betraktelse
Modernautställningen 2010 på Moderna Museet i Stockholm en regning höstdag i november 2010 går mig förbi eller är det jag som går förbi den i de ödsliga salarna?
Nej, det var inte sant! Genast när jag kommer in tar Book & Heden tag i mina barndoms skrubbsår och upptäckarlängtan genom att välta fram stora stenar ur glömskans skog, stora stenar med inhuggna sentencer. Förutom att minnena och känslorna väller fram vid de svartvita fotografierna så kommer frågorna vem, vad, varför...vem/vilka har skickat dessa budkap genom tid och rum infångade av Book&Hedens känsliga seismografer.
Verket heter Bexells stenar, ett undangömt monument.
Någon talar till mig och jag stannar för att anstränga mig att lyssna och känna. Varför blir det inte så, sen när jag går vidare in i utställningen?
Vill de här verken tala med mig? Vill de kommunicera med någon eller är de bara ett varande? Helt ok bara att vara faktiskt, såsom höstlövet bara finns där fastän jag använder det för mina egna drömmar och projektioner.
Eller är det jag som inte lyssnar och ger mig tid eller bortser från mina fördomar etc för att fångas in av dessa verk som jag går förbi?
Ja kanske , när jag går in på modernas hemsida ser jag att jag missat Jonas Dahlbergs stillastående musgråmjuka filmrutor och Cecilia Edelfalk, var hon gömd i en hörlur eller någon annan teknik, jag hade velat höra hennes röst och se gestalterna hon manar fram ur skuggorna.
Men jag ser och blir glad av Sofia Hultens pinnar. De gör ett slarvigt mönster över väggen och lovar att en otämjd skog kan tränga sig in i de fina salongerna och jag blir glad och upprymd av Ann Edholms Ubergang, med stora taggiga former och vildsint skrikande orange. Äntligen någon som talar med stora bokstäver till mig!
Plötsligt hittar jag en gammal bekant; stänk och rinnande färg och prickar. Vad gör du här Jackson Pollock, vad säger du gamle döde mästare? Vad vill du mig? Han säger varat, nuet är allt som finns, bara ta emot.
Men också görat, säger han och ger mig en färgburk, görat är viktigt! inte bara säjat.
Harold D. Lasswell definierade 1948 ett samtals delar som :
Vem
säger vad
på vilket sätt
till vem
med vilken effekt?
Paul Watzlawicks tillade
Man kan inte låta bli att kommunicera
det budskap som skickas behöver inte vara det som tas emot.
Nu handlar kanske inte moderna2010 om samtal och kommunikation eller också gör den det. Pollock följer i alla fall med mig hela vägen hem och snackar hela natten i mitt öra . På småtimmarna tar vi fram färgburkarna och skvätter ner hela inredningen på den den adress jag besöker när REMsömnen tar vid i en outforskad lägenhet någonstans i mitt undermedvetna.
Nej, det var inte sant! Genast när jag kommer in tar Book & Heden tag i mina barndoms skrubbsår och upptäckarlängtan genom att välta fram stora stenar ur glömskans skog, stora stenar med inhuggna sentencer. Förutom att minnena och känslorna väller fram vid de svartvita fotografierna så kommer frågorna vem, vad, varför...vem/vilka har skickat dessa budkap genom tid och rum infångade av Book&Hedens känsliga seismografer.
Verket heter Bexells stenar, ett undangömt monument.
Någon talar till mig och jag stannar för att anstränga mig att lyssna och känna. Varför blir det inte så, sen när jag går vidare in i utställningen?
Vill de här verken tala med mig? Vill de kommunicera med någon eller är de bara ett varande? Helt ok bara att vara faktiskt, såsom höstlövet bara finns där fastän jag använder det för mina egna drömmar och projektioner.
Eller är det jag som inte lyssnar och ger mig tid eller bortser från mina fördomar etc för att fångas in av dessa verk som jag går förbi?
Ja kanske , när jag går in på modernas hemsida ser jag att jag missat Jonas Dahlbergs stillastående musgråmjuka filmrutor och Cecilia Edelfalk, var hon gömd i en hörlur eller någon annan teknik, jag hade velat höra hennes röst och se gestalterna hon manar fram ur skuggorna.
Men jag ser och blir glad av Sofia Hultens pinnar. De gör ett slarvigt mönster över väggen och lovar att en otämjd skog kan tränga sig in i de fina salongerna och jag blir glad och upprymd av Ann Edholms Ubergang, med stora taggiga former och vildsint skrikande orange. Äntligen någon som talar med stora bokstäver till mig!
Plötsligt hittar jag en gammal bekant; stänk och rinnande färg och prickar. Vad gör du här Jackson Pollock, vad säger du gamle döde mästare? Vad vill du mig? Han säger varat, nuet är allt som finns, bara ta emot.
Men också görat, säger han och ger mig en färgburk, görat är viktigt! inte bara säjat.
Harold D. Lasswell definierade 1948 ett samtals delar som :
Vem
säger vad
på vilket sätt
till vem
med vilken effekt?
Paul Watzlawicks tillade
Man kan inte låta bli att kommunicera
det budskap som skickas behöver inte vara det som tas emot.
Nu handlar kanske inte moderna2010 om samtal och kommunikation eller också gör den det. Pollock följer i alla fall med mig hela vägen hem och snackar hela natten i mitt öra . På småtimmarna tar vi fram färgburkarna och skvätter ner hela inredningen på den den adress jag besöker när REMsömnen tar vid i en outforskad lägenhet någonstans i mitt undermedvetna.
lördag 30 oktober 2010
twins from heaven
söndag 12 september 2010
Liljevalchs utställning
ALF HOLMS SAMLING
får mig att
LÄNGTA HEM TILL MÅLERIET
i bildlig och fysisk mening
Där ser man
Ebba Hammarsköld kolorist, som är monumental i det lilla formatet
Olle Nyman...
Alf Lindberg verkar i första påseendet tråkig
han förvirrar och förirrar sig
men hittar hem i de gröna trädgårdsmöblerna
som visar sig vara blå!
och plötsligt låter han hela trädgården explodera i ett vulkanutbrott av färg
sen blir han plötsligt oemotståndlig i pärlemor, det vilda blir till poesi i pärlemor
ALF HOLMS SAMLING
får mig att
LÄNGTA HEM TILL MÅLERIET
i bildlig och fysisk mening
Där ser man
Ebba Hammarsköld kolorist, som är monumental i det lilla formatet
Olle Nyman...
Alf Lindberg verkar i första påseendet tråkig
han förvirrar och förirrar sig
men hittar hem i de gröna trädgårdsmöblerna
som visar sig vara blå!
och plötsligt låter han hela trädgården explodera i ett vulkanutbrott av färg
sen blir han plötsligt oemotståndlig i pärlemor, det vilda blir till poesi i pärlemor
söndag 18 juli 2010
fredag 18 juni 2010
torsdag 17 juni 2010
lördag 24 april 2010
svart
svart som natten
svart som korpen
svart och blank som ebeholts
vackersvart
sorgesvart
nattsvart
svarta änglar
flyger genom natten och
vackersvart genom våra drömmar
svart utanför fönstret
hur var det då med svart
Manet målar svart så det blänker
Picasso leker med svart kol på duken
Max Book skulpterar svarta svarta landskap
svart som gömmer många färger
svart som glömmer barnets gungor
svart som kaffe
doftar
lördag 10 april 2010
onsdag 20 januari 2010
SNÖVIT I LISSELAND
VITT
Så omsorgsfullt har vintern broderat runt varje kvist på träd och buskar med sin vita vinterspets.
Så ren och nystädad är parken, så vintervit.
Jag önskar att jag kunde stryka bort den vita färgen från era paletter, sa Inki, när hennes ögon föll in i Fredriks pastellrosa interiör drömlikt materialiserad på hans vita målarduk. Han hade Hockney som målargud och ville göra världen pastell och ljus
Den vita färgen söver och dödar klangen i färgerna, kanske Inki sa.
Kanske sa hon att vit inte är en färg eller att den var summan av alla färger.
Eller så sa hon inget mer.
Jag minns inte.
Vi tittade på våra paletter och tänkte:
Nej, du den behåller vi.
Inte vill vi måla brunsörja, som Pernbys målarskola, vi vill ha ljus och luft och vitt:
Den kalla Titanvitt med stänk av metall
och den varma zinkvitt.
Förresten finns det egentligen vitt?
Jag ritar i snön när jag går hem om kvällen, den snön är blå och jag ritar en blå månskära med pekfingret.
I morse hade snön stänk av rosa,
kanske var den gräddgul vid middagstid.
Den vita är ett oskrivet blad, det ger möjlighet att hitta på,
att göra eget
En del är rädda för det vita bladet,
Den vita duken, sa Inki.
Då kan man ta en trasa med ockra och dra över den och vips:
När du lägger dit den blå så har den redan något att förhålla sig
Färgerna har redan börjat sjunga stämsång tillsammans.
Men nej, rädd för den vita duken har jag aldrig varit.
Jag får vackra vita blommor för att visa att i sorgen är jag inte ensam, vit för att döden hälsar på med tyst kontemplation och stillhet som i ett Zentempel.
Vitt, men med tunna penselstreck av rosa i de skira kronbladen på de blommor vars namn jag har glömt.
Vintervitt, Vackervitt och Bländande vitt.
måndag 4 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)