collage: the girl and the bird

flicka med fågel

the girl and the bird

collage

tre enkla regler - finns inte

Jag har just läst sista sidan och stängt boken
Tre enkla regler - finns inte - en romanskola, av Elisabet Norin.
Den här boken är en keeper, en bok du vill behålla, för att vända tillbaka då och då,
om du vill vara en skrivande människa och det vill du väl vara.
Här finns massor av roliga övningar som kan få vilken svenskalärare som helst att gå i spinn och vilja rusa till jobbet en grå måndagmorgon för att pröva något nytt med sina elever.
De här övningarna och enkla reglerna är skrivna för den som vill vara en professionell skrivare, men kan vara till glädje även för andra. Språket använder vi ju alla.
Elisabet är också generös och lämnar en länk till sin hemsida,
www.treenklaregler.se

Turner,Monet, Twombly, late night show on Moderna, Stockholm

Vad gör jag inte för konsten?
som att tillbringa en timme i kö under brännande sol i Rom för att komma in till Sixtinska kapellet
eller som att tillbringa obstämd tid i bitande kyla och tilltagande mörker för att komma in till modernas utställning med Monet och Turner?
Man slits mellan hopp och förtvivlan:
hur lång tid kommer det att ta?
kommer mina fötter någonsin att gå med när de isbitar de förvandlats till har tinat upp?
kommer jag svimma i Roms hetta innan jag möter Michelangelo igen?
Kommer det att bli en besvikelse att möta dem igen? Herrarna Turner, Monet och Michelangelo?
Dvs kommer det vara värt besväret av ev kroppsliga åkommar som lunginflammation eller solsting?

Utanför Moderna finns det de som arbetar med att ge den frusna hopp? Då och då uppträder Moderna museets vänner som änglar med rykande varm äppelsaft som frikostigt delad ut till de frusna själarna som väntar på att få komma in i templet.
Till slut är jag inne i Modernas utställning:
Försiktigt trippar jag på mina iskalla fötter in till värmen hos Turner, Monet och deras sentida frände Twombly.
Turner får mig genast glömma kylan. Han sveper in mig i honungsgula flak av värme. Han jobbar med stora sjok med färg som han fördriver in i varandra med sin palettkniv. Han sveper in och gömmer sina motiv i olika atmosfäriska tillstånd. En gul är inte bara gul, Turners gula består av så många fler, en grå är inte bara en grå , han förebådar impressionismens dissikerande av färger , han plockar sönder dem, men driver in dem till varandra med sin palettkniv igen.

När jag kommer till Monet känner jag plötsligt igen mig själv som tonåring. Ha, det var ju de där färgerna jag använde, det var ju så jag lade färgerna tätt, tätt bredvid varandra. 
Monet plockar sönder all färg i sina beståndsdelar. Titta här säger han som min gamle målarlärare: En grön är aldrig bara en grön, den är hundratals gröna och kan innehåll palettens alla färger. I "Den japanska bron " som finns i två utförande blir Monet helt vild och galen, färg, färg , färg i ett orkesterstycke som är högljutt och modernistiskt. Ibland är han murare, murar katedraler med tjocka färglager i morgonens motljus. Tänk om man fick röra och känna på färgen! Men det ska man förstås inte göra. Det är ändå oerhört att stå så nära de stora mästerverken och se där kommer museets städare och moppar framför Monet med en vänlig blick.
Jag går förbi de stora dukarna av Twombly, det är säkert orättvist, men jag ser en skillnad, det ser ut om om han lägger den  obearbetade tubfärgen direkt på duken, en kadmiumröd är en kadmiumröd, den är inte dissikerad och innehåller inte spektrat av valörer och motsatsfärger som Turner och Monet arbetar med , därför är dukarna mer stumma, skriker men ordlöst emot mig. Ledsen, jag är kall och trött och säkert orättvis.
När jag kommer ut i snålblåsten och vinterkylan har man tänt marshaller utmed uppfarten, de blossar som Turners lanternor på stormande hav, men här utanför Moderna ger de en skön känsla av välkommen in till det kvällsöppna museet. (och varför inte nattöppet en gång om året?)

Jag tar mig nerför backen utan att trilla i ishalkan och kommer ut på bron mot Nationalmuseum. Då plötsligt målar Stockholm upp sin alldeles egen gigantiska Turnerduk framför mig med ett drömlikt sfäriskt slott i honungsfäger flytande och svävande på ett iskallt vattrat vatten och ovanför sammansmält en himmel av hundra nyanser av grått och blått och gult. Allt sammandrivet med mästarens palettkniv i stora djärva drag.

Kunskapens kärna är att äga den
och använda den

Konfucius

tomas tranströmmer, nobelpristagare i litteratur 2011

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda ” (1989)

Romanesque Arches
(translated by Robin Fulton)
Inside the huge romanesque church the tourists jostled in the half darkness.
Vault gaped behind vault, no complete view.
A few candle-flames flickered.
An angel with no face embraced me
and whispered through my whole body:
“Don’t be ashamed of being human, be proud!
Inside you vault opens behind vault endlessly.
You will never be complete, that’s how it’s meant to be.”
Blind with tears
I was pushed out on the sun-seething piazza
together with Mr. and Mrs. Jones, Herr Tanaka and Signora Sabatini
and inside them all vault opened behind vault endlessly.

found items/ hittade föremål no 5

So who lost the book on the sideway?

What kind of book is it?

And what kind of tree has thrown it´s leaf on the pages of the book?



Så vem tappade boken på gatan?
Vad var det för bok?
Och nu ligger ett av trädens blad på bokens blad.
Där finns ett kapitel om smalfilm: I förådet står en filmduk. Den är lika svår att fälla ut som en gammal solstol....

fall is here/ hösten är här

Fall has been here for some time.

Leaves are all over the grass and in my bicyclebasket as well.
It´s a time of beauty and it´s the time to put your mittens and your warmer jacket on.
the wind is howling through the trees 
but the slender birchtree won´t let go of her last golden coins
and any day now
the snow will fall.

Hösten är här och överallt ligger gula löv slarvigt slängda över marken
min cykelkorg är full av lönnens blad,
jag släpper dem här och där som brevbäraren släpper brev i lådan, 
vinden blåser genom träden och försöker slita bort det sista guldet ur den späda björken, men ännu håller hon emot,
det är inte riktigt dags än,
men vilken dag som helst
kommer den vita snön.