måndag 29 april 2013

Time / A poem a day/ 29th of April 2013


Time
I run with bare feet over the rag rug
The rag rug runs over the old worn wooden floor
where you ran before me on your naked feet
but the carpet is still growing out from the loom of wood.
Constantly the shuttle is running to and fro between the warp threads.
I hear the beat of the boom and the pedals gear.
But I do not see you.
You that weaves.

Tiden
Jag springer med bara fötter
 över trasmattan som löper på det gamla slitna trägolvet
där sprang du före mig på nakna fötter
men  mattan växer ännu ut ur vävstolen av trä.
Ständigt ränner skytteln mellan varpens trådar.
Jag hör hur bommen slår och hur tramporna växlar skälet.
Men jag ser dig inte.
Du som väver.

tími
Ég hlaupa með berum fótum yfir
rag gólfmotta sem keyrir á gamla slitinn tré hæð
þar sem þú hleypur á undan mér á berum fótum
en teppi vex enn út loom úr tré.
Allan tímann í gangi um rútuferðir milli undið þræði.
Ég heyri uppsveiflu högg og hvernig pedali gír ástæðan.
En ég sé þig ekki.
Þú vefnaður.

Lisbeth Nordin /poem

söndag 28 april 2013

RIddle me /A Poem a Day/ the 28th of April 2013























collage: Lisbeth Nordin


Riddle me
Riddle me
Knight of the unknown heights
Ride through my forest in fading twilight
Forgotten, forgiven, but never forbidden
Riddle me, riddle me
Riding knight
through the blackening forest 
in the sleeping night
forget me, forgive me but never forbid me
to riddle me, ride me through the forest in fading twilight.


segja mér gátu
segja mér gátu
Knight frá óþekktum hæðum
Útreiðar í gegnum skóg í fading sólsetur
Gleymt, fyrirgefið, en aldrei bannað
segðu mér, segðu mér gátu þína
Riding riddari
gegnum svartan skóginum svefn nóttina

gissa min
gissa min gåta
ridande ryttare riddare
av gåtfulla gränslösa vidder
ridande ryttare räddare
i gråvättars skymningsgrå skog
glömd, försvunnen, förrunnen
säg mig din, säg mig din gåta
ryttare riddare ridande
i skymningsmörk sovande skog

Lisbeth Nordin poem

lördag 27 april 2013

A Poem a day/ the 27th of April 2013



Black me, black me, beauty blessed
Beam me, beam me, blossom blunt
Bear me, bear me, and break that broken brittle badge
Bees are buzzing me, bless and buzz me brave and bold
Thy bareheaded queens behold.
Blackness me, darkness me, blessed beauty of the beast
Shine me, shine me, thy flowering birds and beaks
Carry me, carry me, and break that broken fragile shield
Buzz me bee, bless me and swarm me brave and bold
Let your bare-headed bridal queens be amazed.

Svärta mig, svärta mig, välsignade vackerhet
gläns mig, gläns mig, blommande brokiga blad
Bär mig, bär mig och bryt den brutna sköra skölden
Bi surra mig, välsigna mig och svärma mig modig och djärv
Låt dina barhuvade drottningar häpna.

Svartur mér, svartur mig, fegurð blessuð
Geisla mig, geisla mig, blóma barefli
Bera mig, bera mig og brjóta þessi brotinn brothætt skjöldur
Býflugur eru buzzing mig, blessa og munnmæli mig hugrakkur og djarfur
Thy bareheaded drottningarnar sjá.


No, this poem is not meant to be clear to read like icy water, it´s more like nonsens, playing with words and the meaning of the word,  The translation into icelandic may be wrong, (you may correct me) but the language is so poetic in every word, so maybe we can amnage anyway.

fredag 26 april 2013

A Poem a Day in April/ the 26th of April 2013




NAPOWRIM0  ask you and me to write a poem a day. This is my contribution:


Today
Blue is running across the sky and swallows the gray.
Green crawls out of the ground and eat the dead colors up.
The very small one fetches the sun 
and throw the rain away to the place where the flowers are crying.
On another day.





Idag
Blå springer över himlen och sväljer det grå.
Grönt kryper upp ur marken och äter upp de förmultnades färger.
Den lilla hämtar solen
 och kastar bort regnet till den plats där blommorna gråter.
Till en annan dag.

I dag
Blue gangi yfir himininn og gleypir það grár.
Grænn skríður upp úr jörðinni og borða upp förmultnades litum.
Þessi litla ná í sólina 
og henda rigningu til þess staðar þar sem blóm eru að gráta.
Á öðrum degi.


onsdag 10 april 2013

those happy highway...

Looking at British criminalstories at television can suddenly broaden your literary horizon,as the young inspector suddenly quotes a poem by Housman:

"Those happy highway where I went,
And cannot come again..."


onsdag 3 april 2013

reading, writing, thinking, läsa,skriva, tänka




At my mobile writing table...
Easter time at my childhood home in the garden still snowy white I finally found the time to look at my manuschript.
Time to read from the first beginning to the last letter in the story that has accompnied me for the last year.
But oh no, I don´t want to say goodbye to Laura and her friends.   Although the first story is not yet clear like mountain water I have started on the the new beginning in a new adventure for my heroine young Laura....

Vid mitt vandrande skrivbord
det är påsk i mitt barndomshem och trädgården är fortfarande vit av snö
då jag äntligen får tid att läsa mitt manus från den första början till den sista bokstaven, det här manuset och dess karaktärer som följt mig det senaste året.
Men inte vill jag säja adjö redan till Laura och hennes vänner.  Fastän den första historien inte ännu är så klar som fjällvatten, så har jag börjat med en ny början på ett nytt äventyr för min unga hjältinna Laura...

À mon bureau de travail mobile ...
Le temps de Pâques à ma maison d'enfance dans le jardin encore enneigé blanc je trouve le temps de regarder mon manuschript.
Le temps de lire à partir du début de la première à la dernière lettre de l'histoire qui m'a accompnied pour la dernière année.
Mais oh non, je ne veux pas dire au revoir à Laura et ses amis. Bien que la première histoire n'est pas encore clair comme de l'eau de montagne, j'ai commencé sur le début de la nouvelle dans une nouvelle aventure pour mon jeune héroïne Laura ....