once again in Winter Wonderland

noch einmal in Winter Wonderland

en gång till i vinters vita land

winterland, snowland, wonderland

Through the park in the morning

better use the skies

and home again.

And, yes, I love it.

travelling with my sketchbook and Laura

 

Det var en behaglig gång med ett täcke av mjuka barr på marken...

 It was a pleasant tunnel with a covering of soft needles on the ground...

lost items, förlorade föremål

Lilla spöket Laban har tappats på det stora marmorgolvet på Stockholms järnvägsstation. (Det här golvet var förresten den svenske arbetarförfattaren Ivar Lo Johansson med om att lägga.)
Här ligger det lilla spöket och väntar på att bli hittad. Han är fortfarande glad och sträcker ut sina armar i en välkomande kram till alla fötter som skyndar förbi. Men nej. Och ikväll kommer väl sopmaskinen, men det är en ruskigare historia som vi inte berättar för de minsta, fastän det liknar H.C.Andersens saga om den enbeente soldaten, men så skrev Andersen ju sina sagor för vuxna.

On the marble floor of the railway station in Stockholm this lost and found item appeared as I was on my way to the train.

This is Lilla spöket Laban, the Little Ghost Laban, a famous character in childrens books n Sweden. Now in the shape of a childrens toy-rattle.

So somewhere in the big hall a child is crying for this little ghost as people are hurrying by.

  The little ghost is willing to embrace everyone but is maybe still waiting to be found.

 

swedish light stairway

Swedish light and grace 

let there be light

white and light stairway in Swedish schoolbuilding





 












ljust och lätt är trapphuset i en svensk skolbyggnad som snart kommer vara ett minne blott





travelling with my Moleskin sketchbook 2012

In Acciarole in the south of Italy sitting by a table sipping on my caffe latte and enjoying my gelato I wrote a new chapter in my novel, sometimes thinking about Mr Hemingway who visited this place as well maybe to be inspired to write "The Old Man and the Sea" .
So did I write about the magic of the sea, the mountains and the evershining sun?
No of course not. I wrote about my young heroine Laura sneaking into the black forest guided by yhe moonlight and the glowworms to find a snake sleeping under the branches of the old firs.



unexpected work of art

Beware you´ll find it everywhere
the unexpected beauty of an forgotten work of art.



När jag målar grönt,
så är det inte gräs
när jag målar blått,
så är det inte himmel.

Henri Matisse

Men det här är inte en Matisse,
det är en Nordin

 When I put green,
it is not grass
when I put blue,
it is not the sky.

Henri Matisse

But this is not Matisse,
this is Nordin.

Magical reading 2 och magiska texter 2

Just nu läser jag Cornelia Funke "Bläckhjärta" och jag älskar den.

"Om du tar med en bok på en resa" , hade Mo sagt när han hade lagt ner den i första lådan, "så händer något märkvärdigt: boken börjar samla dina minnen. Du behöver bara slå upp den sen och så är du åter på platsen där du läste den. Redan med de första orden kommer alltihop tillbaka: bilderna, lukterna, glassen som du åt när du läste... Tro mig böcker är som flugpapper. Minnen fastnar ingenstans så bra som på boksidor."

I am reading Cornelia Funke " Inkheart " and I love it.

"If you take a book with you on a journey" Mo had said when he put the first ones in her box, "an odd thing happens: The book begins collecting your memories. And forever after you have only to open that book to be back where you first read it. It will all come into your mind with the very first words: the sights you saw in that place, what it smelled like, the ice cream you ate while you were reading it...yes, books are like flypaper -- memories cling to the printed page better than anything else."

Magiska texter, magical reading

"Månen lyste i ögonen på gunghästen
och på musen också
när Tolly drog fram den under huvudkudden för att den skulle få se.
Klockan tickade och i stillheten tyckte han att han hörde
små bara fötter springa tvärs över golvet
och så skratt och viskningar och ett ljud
som om någon häll på att vända bladen i en stor bok."

Lucy M. Boston: Tolly och de andra

Den här texten är magisk för att den besjälar gunghästen och antyder att något underbart händer alldeles bredvid.

"The moon shone in the rocking horse’s eye,
and in the mouse’s eye too,
when Tolly fetched it out from under his pillow to see.
The clock went tick-tock, and in the stillness he thought he heard
little bare feet running across the floor,
then laughter and whispering,
and a sound like the pages of a big book being turned over."
—L. M. Boston, The Children of Green Knowe
  

This text is magical because it animates the rocking horse, and suggest that something wonderful is happening right there. 

Ångra ändringarna

Jabberwocky

En slidig ödling borvlad

I bryningen på solvis ples
Och lumpingen var brynklig och
den villa gnutten fnes.

Jabberwocky ur Alice i Spegellandet

Översättning av Gösta Knutsson

`Twas brillig, and the slithy toves
Did gyre and gimble in the wabe:
All mimsy were the borogoves,
And the mome raths outgrabe.
"Beware the Jabberwock, my son!
The jaws that bite, the claws that catch!
Beware the Jubjub bird, and shun
The frumious Bandersnatch!"

He took his vorpal sword in hand:
Long time the manxome foe he sought --
So rested he by the Tumtum tree,
And stood awhile in thought.

And, as in uffish thought he stood,
The Jabberwock, with eyes of flame,
Came whiffling through the tulgey wood,
And burbled as it came!

One, two! One, two! And through and through
The vorpal blade went snicker-snack!
He left it dead, and with its head
He went galumphing back.

"And, has thou slain the Jabberwock?
Come to my arms, my beamish boy!
O frabjous day! Callooh! Callay!'
He chortled in his joy.

`Twas brillig, and the slithy toves
Did gyre and gimble in the wabe;
All mimsy were the borogoves,
And the mome raths outgrabe.

Lewis Carrol; Alice in the Mirrorland

lost item, found item, memento mori

Det här paketet är antagligen inte tappat. Det är slängt.

Det är ändå tydligt vem som är avsändaren.

Det är ändå tydligt vad som blir konsekvensen.

Så vit som snö, frosten har klätt hela paketet i skira vita kristaller.

Vit som dödens färg. Det blir förföriskt vackert som alla gamla vanitasbilder som hänger på Nationalmuseet,

Kom ihåg : Du ska också dö.

Men inte just idag.

This package is probably not lost. It is thrown away.

Still, it is clear who is the sender.

Still, it is clear what are the consequences.

As white as snow, frost has dressed the whole package of airy white crystals.

White as the color of death. It is seductively beautiful as all the old vanitaspaintings that hangs in the National Museum,

Remember: You will also die.

Memento mori "Remember your mortality", 

But not right now.



August Strindberg

" Jag är övertygad om att livet är en lek;
i leken klyvs, fördubblas, förångas och förtätas vi,
vi flyter ut, försvinner och samlas igen"

August Strindberg i ett brev till Emil Schering 17 april 1907

"I am convinced that life is a game;
in the game we split, double, vaporize and condense, 
we float out, disappear and come together again "

August Strindberg in a letter to Emil Schering April 17, 1907

collage: the girl and the bird

flicka med fågel

the girl and the bird

collage

tre enkla regler - finns inte

Jag har just läst sista sidan och stängt boken
Tre enkla regler - finns inte - en romanskola, av Elisabet Norin.
Den här boken är en keeper, en bok du vill behålla, för att vända tillbaka då och då,
om du vill vara en skrivande människa och det vill du väl vara.
Här finns massor av roliga övningar som kan få vilken svenskalärare som helst att gå i spinn och vilja rusa till jobbet en grå måndagmorgon för att pröva något nytt med sina elever.
De här övningarna och enkla reglerna är skrivna för den som vill vara en professionell skrivare, men kan vara till glädje även för andra. Språket använder vi ju alla.
Elisabet är också generös och lämnar en länk till sin hemsida,
www.treenklaregler.se

Turner,Monet, Twombly, late night show on Moderna, Stockholm

Vad gör jag inte för konsten?
som att tillbringa en timme i kö under brännande sol i Rom för att komma in till Sixtinska kapellet
eller som att tillbringa obstämd tid i bitande kyla och tilltagande mörker för att komma in till modernas utställning med Monet och Turner?
Man slits mellan hopp och förtvivlan:
hur lång tid kommer det att ta?
kommer mina fötter någonsin att gå med när de isbitar de förvandlats till har tinat upp?
kommer jag svimma i Roms hetta innan jag möter Michelangelo igen?
Kommer det att bli en besvikelse att möta dem igen? Herrarna Turner, Monet och Michelangelo?
Dvs kommer det vara värt besväret av ev kroppsliga åkommar som lunginflammation eller solsting?

Utanför Moderna finns det de som arbetar med att ge den frusna hopp? Då och då uppträder Moderna museets vänner som änglar med rykande varm äppelsaft som frikostigt delad ut till de frusna själarna som väntar på att få komma in i templet.
Till slut är jag inne i Modernas utställning:
Försiktigt trippar jag på mina iskalla fötter in till värmen hos Turner, Monet och deras sentida frände Twombly.
Turner får mig genast glömma kylan. Han sveper in mig i honungsgula flak av värme. Han jobbar med stora sjok med färg som han fördriver in i varandra med sin palettkniv. Han sveper in och gömmer sina motiv i olika atmosfäriska tillstånd. En gul är inte bara gul, Turners gula består av så många fler, en grå är inte bara en grå , han förebådar impressionismens dissikerande av färger , han plockar sönder dem, men driver in dem till varandra med sin palettkniv igen.

När jag kommer till Monet känner jag plötsligt igen mig själv som tonåring. Ha, det var ju de där färgerna jag använde, det var ju så jag lade färgerna tätt, tätt bredvid varandra. 
Monet plockar sönder all färg i sina beståndsdelar. Titta här säger han som min gamle målarlärare: En grön är aldrig bara en grön, den är hundratals gröna och kan innehåll palettens alla färger. I "Den japanska bron " som finns i två utförande blir Monet helt vild och galen, färg, färg , färg i ett orkesterstycke som är högljutt och modernistiskt. Ibland är han murare, murar katedraler med tjocka färglager i morgonens motljus. Tänk om man fick röra och känna på färgen! Men det ska man förstås inte göra. Det är ändå oerhört att stå så nära de stora mästerverken och se där kommer museets städare och moppar framför Monet med en vänlig blick.
Jag går förbi de stora dukarna av Twombly, det är säkert orättvist, men jag ser en skillnad, det ser ut om om han lägger den  obearbetade tubfärgen direkt på duken, en kadmiumröd är en kadmiumröd, den är inte dissikerad och innehåller inte spektrat av valörer och motsatsfärger som Turner och Monet arbetar med , därför är dukarna mer stumma, skriker men ordlöst emot mig. Ledsen, jag är kall och trött och säkert orättvis.
När jag kommer ut i snålblåsten och vinterkylan har man tänt marshaller utmed uppfarten, de blossar som Turners lanternor på stormande hav, men här utanför Moderna ger de en skön känsla av välkommen in till det kvällsöppna museet. (och varför inte nattöppet en gång om året?)

Jag tar mig nerför backen utan att trilla i ishalkan och kommer ut på bron mot Nationalmuseum. Då plötsligt målar Stockholm upp sin alldeles egen gigantiska Turnerduk framför mig med ett drömlikt sfäriskt slott i honungsfäger flytande och svävande på ett iskallt vattrat vatten och ovanför sammansmält en himmel av hundra nyanser av grått och blått och gult. Allt sammandrivet med mästarens palettkniv i stora djärva drag.